I januari fick vi en inbjudan till en ljudgrupp, några barn och en logoped som skulle träffas och öva ljud. Jag nappar på allt jag får erbjudande om från habiliteringen, så jag sa ja. Inte hörde vi något - förrän det kom en kallelse i maj månad... Det  är till att jobba fort... hmmm....

Jag ringde veckan innan  vi skulle dit och bad att de skulle skicka något om  vad de skulle göra så jag kunde förklara  för Jonathan. När de sedan kom, där vi satt och väntade på habiliteringen, så tog de barnen (som bara var två till antalet -  men det tror jag var bra...) och gick iväg till ett rum med dem och lämnade oss mammor där. I närmare en timme... Men Jonathan kom hoppandes ut med en läxa i handen, glad i hågen. Jag var ytterligt förvånad och jätteglad. När vi skulle dit i tisdags, så ville han inte. Dels hade han varit i djurparken hela dagen innan inte ätit så mycket så det  blev litet bättre efter ett bröd och en  näringsdryck. Jag sa till  honom, när han vägrade gå någonstans ståendes nere i parkeringshuset och bara skrek nej, att vill han inte gå till tjejerna så får han säga det till dem själv. Och efter en 10 minuter med TV-spel så kom  de och han hoppade glatt med.

Sista gången är nästa tisdag - så då får vi se om det blir ett  stort nej eller ett  glatt hoppande med.

Kram alla

Anna

Belöningstavlan var färdig och belöningen satt. Det svåra var att motivera och förklara för Jonathan att han nu ska göra  träningen varje dag en period framåt. Jag tror att Jonathan nu förstått, och att han ska göra ett ark varje dag, där övningarna kommer att bli svårare:

De här nio övningarna skulle han göra, där nivån är satt på lättast, också för att jag vet att det här området är det han är i särklass sämst på!

Vi började längst upp till vänster med burkarna och klubban:

  Burkarna med blinkade färger

Från början var det två burkar, och som blinkade efter varandra. Jonathan skulle komma ihåg i vilken ordning de blinkade. Till min hjälp mellan övningarna så fick han sina älskade godisnappar.
Sedan ökade det till tre burkar och till sist fyra burkar som blinkade på olika sätt. Det gick jättebra!

Andra övningen var:

  Skattkistan med siffror

Här sa kaninen siffror och så skulle man klicka på den ordning hon sa. Först två siffror och sedan upp till fyra siffror. Fyra siffror var svårt.

För varje övning man klarade fick man pengar i röret till vänster. Himla bra!

Tredje övningen var:

  Pariserhjulet

Tredje övningen var litet svårare men samma variant som första. Nu snurrade pariserhjulet hela tiden så att vagnarna som blinkade rörde sig. Från två till fyra igen...

Fjärde övningen, som jag inte hittade någon bild på www.minneslek.se var i alla fall djurläten, som man  skulle koppla till djuret som kom upp i mitten av skärmen. Inte helt lätt för Jonathan som missade när det exempelvis var en fågel och grodljud också fanns med att välja på. När det var lejon eller  kossa var det inga problem dock :-)

Femte övningen var:

  Fiskarna i havet

Här skulle man se i vilken ordning fiskarna bubblade. Fiskarna simmade både framåt och uppåt/neråt, så litet svårare igen.

Sjätte övningen:

  Spökkammaren

Litet ruskig men det var inte svårigheten. Svårigheten här var att man skulle säga siffrorna i omvänd ordning. Innan jag kunde förklara omvänd ordning för Jonathan. Han löste dock det själv -"Menar du baklänges, Mamma?" sa han till slut... I slutet av övningen skrev jag siffrorna. Den här övningen var det svåraste för  honom och också en av de övningar som psykologen gjorde i utvecklingsbedömningen faktiskt. Då klarade Jonathan två siffror baklänges. I slutet på den  här övningen gjorde han tre utan hjälp...

Sjunde övningen:

  Rymdskepp

Jonathan gillar rymdskepp och vi leker ofta med hans lego Alien Conquest så den här övningen gjorde han med glädje - samt att jag tror det tilltalar mer - var ett mer glittrigt ljus här, vilket många barn med autism gillar faktiskt, så det klarade han galant!

Åttonde övningen var:

  Färgtavlan

Här var det svårt igen för  de sa färgerna i ordning. Så inte bara skulle man hålla reda på ordningen utan vilken färg som var vilken. Gick dock ganska bra, men det gick åt många godisnappar till  den här övningen så jag märkte att  det kostade honom en del energi.

Sista och nionde övningen:

  Djuren

Vilka djur rörde sig (och lät också tack och lov - annars hade det nog  blivit för svårt). Svårigheten här var också att antalet djur och vilka som var framme var olika. Jonathan klarade denna övning bättre än jag trodde han skulle faktiskt.

Efter dagens pass så kom han ut med 57 pengar. För pengarna fick man köpa grejer till bilden nedan:

Varje grej kostade 17 pengar så imorgon får vi köpa mer grejer med litet tur :-)

Som tränare kan man sedan följa resultaten för den som tränar, eller för flera om man har fler som tränar arbetsminnet - det  kan man lägga upp bland inställningarna (vilket min käre make gjorde innan tack och lov):

  Resultatfliken

  Inställningar

Senare ikväll hittade  Jonathan mina andra - mittemellan-belöningar - så vi har även läst, räknat och skrivit litet.

Ministadpaket med bilar från Biltema:

http://www.biltema.se/sv/Fritid/Lek-och-hobby/Inomhus/Fordon/Ministad-45635/

49 kr per kartong och kan byggas ihop till en stad på slutet. Toppenbra och roliga leksaker.

Mycket jobb på en söndag!

Kram alla

Anna

Jonathan stänger dörren till rummet efter att ha bett oss ta fram en alldeles speciell låt på YouTube. Den vi hörde varje kväll på barnshowen i Turkiet... http://www.youtube.com/watch?v=hcm55lU9knw&feature=g-music  Jonathan sjunger högt och har musiken på 6-7 i styrka - hela huset gungar. I Turkiet stod han  på en av Amfiteaterns bänkar och dansade och  spelade låtsastrummor för fulla muggar. Helt fantastiskt att se. Vi som inte ens trodde han ville gå på show, men han insisterade...

Hur gick resan nu då kanske någon här frågar sig?
Vi hade ju fått besked av  flygbolaget innan att vi skulle få platser  längst fram, med bättre benutrymme och få gå på före alla andra på flygplanet, för att minska stressen för Jonathan. Innan dess var det mycket väntan, och det är inte utan att man funderar på om inte Lean och Six sigma kunde göra en bättre process av incheckning och boarding på flygplanen ibland... Vi fick vänta på att  någon skulle komma till incheckningsdisken, trots att det stod att man skulle vara där och checka in 2 timmar innan så fanns ingen på plats förrän en halvtimma senare... Sedan blev det säkerhetskontroll, vilket gick jättebra. Jag hade fått intyg på att jag kunde ha med mig Jonathans näringsdryck i handbagaget, och det  gick bra på dit- och hemresa, tack och lov.

Jonathan var lugn och fin men trodde  förstås att vi skulle åka direkt med flygplanet, vilket inte alls var fallet... Det blev litet godisinköp för honom och storebror på taxfreen och sedan satte vi oss och fikade. Jonathan ville bara åka vid det här laget. Så därefter gick vi mot gaten. Det fanns en liten  lekavdelning där han var en stund. Lekte pirater en stund med ett syskonpar som skulle till London. Maken pratade med personalen vid boardingen och de konfirmerade att vi skulle få gå på nästan allra först - bara ett sällskap med en man i rullstol som gick före.

Boardingen gick sedan jättebra. Vi fick någon minut på oss innan resten av de resande fick gå på planet och det var bra. Jag tog upp hörselkåpor, flygproppar och tuggummin. Efter en stund fälldes DVD:n ned framför oss, till Jonathans förtjusning. Jag förklarade noga för honom vad som skulle hända och att det skulle kittlas i magen när vi åker uppåt. Det gillade han. Sedan började planet backa ut för avfärd. Flygpropparna var obekväma för hans trånga ena öra så den åkte ur och är för evigt borttappad. Tuggummit höll en liten bit, sedan fick jag göra litet IBT-träning när planet steg. "Jonathan - öppna munnen och låtsas gäspa och så tuggar du litet", sa jag, och det funkade! Efter ett litet tag tog han av hörselkåporna och jag påminde honom om att tugga..

Flygvärdinnan la hans näringsdryck på is åt oss, så gulliga! Det behövdes för  det var köttbullar, i sås och potatismos, som inte ens efter bortslickande av mig gick att få i honom - det var ju geggigt... Så det blev näringsdryck - tack och  lov att såna finns. Det visade sig att vi skulle få nytta av de jag packat med mig också...

Hela flygresan gick som en dröm. Jonathan spelade in hans docka Svampbob som var i flygplanet  och busade efter  att barnfilmen slutat. Han  t.o.m gick på toaletten i flygplanet!! Spolningen var det alldeles för högt ljud på, så på  hemvägen  fick han  gå ut och jag spolade åt honom sen. Suveränt!

På Izmirs flygplats blev det litet kris ett tag där några tjänstevilliga turker tog våra väskor och sprang mot bussen med dem. Det var för att få dricks så klart, men det gjorde att vi tappade Jonathan ur sikte några sekunder. Han  blev rädd då och ropade på oss och vi  efter honom - bra att han gjorde det - för något år sedan hade han bara gått... Sedan visade det sig att  det var fel buss - för det fanns så klart TVÅ nr 9... Vi skulle ha bett om specialtransport också, tänkte jag i mitt stilla sinne... Till slut, vid sena 22.15, klev vi ur vid Aqua Fantasys reception. Inget att äta och regnade gjorde det  också. Tack och  lov hade ju barnen i alla fall köpt med sig godis.

Vid läggdags kom all väntan och trötthet till sin spets. Jonathan  skrek att han  INTE ville vara i Turkiet och Aqua Fantasy. Han ville åka hem. Han skrek och grät i några minuter, så pass att hotellgrannarna knackade i väggen. Det gjorde att  han lugnade sig, fick näringsdryck och somnade fort. Vi skakade på huvudet och hoppades innerligt att nästa dag skulle vara  bättre för honom... Vårt flyg hem gick ju om en dryg vecka...?!

Fortsättning följer...

Kram alla

Anna

Hej! 

Information om föreläsningen: 

Kram alla

Anna

Igår hände något väldigt speciellt. Min man skulle kolla om man kunde få upp våra gamla filmer på nya Smart-TV:n. Han fick upp några filmer där vi spelat in Jonathan, filmer som säkert var 3 år gamla eller så. Min  man ropar till  mig och Jonathan att  komma och titta. Han säger till mig -"Kolla vilken skillnad - hur mycket bättre Jonathan pratar idag!"

Jonathan kommer sedan också, tittar på filmen i några sekunder. Han säger - "Jag var sönder då!" och går iväg in till datorn igen. Min man och jag bara tittade på varandra med tårar i ögonen.

Ha en underbar dag

Anna